Miriam von Schantz, Örebro universitet

Vi vet nog de flesta av oss hur det funkar. En bestämmer sig för att se en film. Vad är det här för film? frågar en sig, varpå svaret efter att ha tagit del av någon form av varudeklaration (recensent, baksidestext, kamrat) kanske lyder: en dokumentär! En action! En fransk komedi! Följaktligen ställs mottagningsfrekvensen in på att “lära sig något om verkligheten”, “fly verkligen”, “förundrat konstatera att humor verkligen är kulturellt betingat”. Men vad händer när förväntningarna ställs på spel? När vi inleder vår interaktion med den rörliga bilden i tron att vi ska lära oss någonting om exempelvis verkligheten men landar i en existentiell kris, med frågor surrande som Vad är sant? Vad är falskt? Vad är verkligt?! och kanske mest irriterande, Varför blir jag så påverkad av att inte veta?

Continue reading →

Humour isn’t only about fun and games. A lot of it is really about the opposite. In researching satire engagement, I’ve come to realise not only that it is one of our main ways of coping with problems, on an emotional level, but that it is a way for us to dare, or have the strength, to feel anything at all, and to realise other feel the same way we do. This may seem like a bit of a paradox, as humour creates distance too – but perhaps it’s a bit more complicated – perhaps humour is a way of calibrating our feelings.

Continue reading →

Rent anekdotiskt har jag funnit att medieforskare generellt hamnar ytterkanterna av diffusionsteorins klockkurva: en är antingen en early adopter eller en late adopter, aldrig mitt emellan. Jag känner många kollegor som alltid skaffar den senaste iPhone-modellen, den nya streaming-servicen och som skaffar konto på alla nya sociala medie-plattformar.

Continue reading →

Många av dagens samhällsproblem är direkt eller indirekt kopplade till naturen och hur vi hanterat – och fortfarande hanterar – denna. De gigantiska problemen med naturmiljön i form av klimatförändring, försurning och plastifiering av världshaven, utarmning av den biologiska mångfalden etc. leder till lika stora sociala problem i form av flyktingströmmar, fattigdom och försämrad folkhälsa, för att bara nämna några få. Det finns förstås många orsaker till att vi hamnat där vi nu befinner oss, men i grunden ligger ett dualistiskt tänkande där vi betraktar oss själva som separerade från naturen. För om vi upplöste natur-kultur-dikotomin och på djupet – och nu menar jag på djupet – såg oss själva som del av naturen (eller naturen som del av samhället för den delen), skulle vi väl omedelbart sluta upp med att äventyra jordens livsuppehållande system av vilka vi alla är beroende? För vad spelar det för roll om ekonomin går framåt, när dessa system går under?

Continue reading →

Forskningsprojektet, vid Örebro universitet, är finansierat av Vetenskapsrådet och baseras på premissen att flera dramatiska händelser under 2015 – som flyktingkrisen och terrorattentaten i Paris och Köpenhamn – gynnat en växande och allt mer synlig rasistisk europeisk opinion. Denna opinion växer också i en period då det europeiska samarbetet skakas i grunden.

Continue reading →

University of Amsterdam framträder som en rörig mångfald med diffusa gränser och många broarna. Där tillbringar jag några månader som gästforskare vid institutionen för Media Studies. Amsterdam är klart mindre än Stockholm och transporterna är praktiska och billiga, med täta spårvagnsturer och bekväm cykling, så tillvaron är bekväm.

Continue reading →