Anne Kaun & Fredrik Stiernstedt

Ett område som sällan har förknippats med medieteknologier och mediearbete är fängelser. Tvärtom tänker vi oss nog att fängelser som står utanför medieutvecklingen, platser där man inte kan använda internet, skicka textmeddelanden eller streama musik. Det är en bild som äger viss giltighet, men samtidigt har fängelser historiskt sett – och är än idag – viktiga platser för just denna teknikutveckling. Våra medier och kommunikationstekniker har till stor del tillverkats, reparerats och utvecklats innanför murarna. 

I USA byggdes på t.ex. stora delar av telegrafnätverket med hjälp av så kallat inmate leasing – uthyrning av billig arbetskraft från fängelser. I Sverige har intagna under 1960 och 1970-talet producerat kuvert och postsäckar till posten och byggt telefonkiosker och småelektronik för t.ex. callcenters åt Televerket. Idag ser mediearbetet på fängelser lite annorlunda ut. Som i samhället i stort har även fängelsearbetet delvis gått från manuellt till kognitivt arbete. Ett exempel på nutidens mediearbete på fängelser kommer från Finland där intagna jobbar åt ett start-up företag med att kategorisera innehåll i olika medietexter för att ta fram träningsdata åt artificiell intelligens. Liksom det tidigare mediearbetet som utfördes på fängelser är även det här arbetet repetitivt, enkelt och kräver ingen längre inlärningsprocess.

I vårt forskningsprojekt Prison Media kartlägger vi historien av mediearbete i fängelser. Det som vi har sett hittills är att mediearbete på fängelser inte bara har varit en viktig del av medieinfrastrukturutveckling rent generellt men även att dess karaktär har förändrats över tid. Mediearbete har inte bara blivit fokuserat på kognitiva uppgifter som i exemplet med innehållskategorisering, men det har även blivit allt mer passivt. Medan tidigare former av mediearbete handlade om aktivt, manuellt eller kognitivt, arbete, är en stor del av arbetet som utförs av intagna egentligen ingen särskild aktivitet: det handlar bara om att de är i fängelset och övervakas, och på så sätt producerar stora mängder data som behövs för att utveckla nya digitala teknologier. Framförallt utvecklingen av artificiell intelligens och autonoma system använder sig av fångars passiva arbete. De digitala teknologierna kräver data för att kunna tränas och utvecklas; och intagna är förmodligen den population som har datafierats mest – allt från deras matintag och sömnrutiner till deras emotionella tillstånd dokumenteras ständigt. Ett bra exempel på det här arbetet som kan kallas för ”the work of being tracked” är röstregistrering som just nu genomförs i stor skala på fängelser i USA. Målet är att kartlägga de intagnas sociala nätverk och förebygga brott. Omfånget av hur många intagnas röster som har registrerats är svårt att uppskatta men New Yorks Department of Corrections har meddelat att ungefär 92 procent av de runt 50,000 intagna har tagit del i deras röstregistreringsprogram. Genom att vara en del av den här kartläggningen av sina röstdata bidrar de intagna även till utveckling av röstigenkänningsteknologier som används i populära applikationer som Siri och Alexa och i den meningen genomför oavlönat ”utvecklingsarbete” för de företag som står bakom dessa tjänster.

Vårt projekt om fängelsemediers historia har målet att uppmärksamma den roll som fängelser har haft för våra medieinfrastrukturer och på det sättet visa att de inte alls utgör mediefria platser som ligger utanför samhället. Snarare tvärtom; att de är oumbärliga för vårt samtida mediesamhälle.

Läs mer på: https://annekaun.com/projects/ och http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1307036/FULLTEXT01.pdf