Anne Kaun, Peter Jakobsson & Fredrik Stiernstedt
Tillit har varit ett centralt begrepp i den svenska offentligheten under våren 2020. Den svenska strategin i bekämpningen av COVID-19 har sagts bygga på och förutsätta en hög grad av tillit till myndigheter, till experter, till politiker, till medier och till varandra som är typisk för medborgarna i de nordiska länderna.
Under våren 2020 har vi undersökt frågan om tillit, med särskilt fokus på tilliten till medier och till information i samhället. Och det är vi inte ensamma om: en rad projekt har sjösatts under de senaste månaderna – både inom och utanför akademin – för att undersöka olika dimensioner av den svenska tilliten i relation till pandemin och dess bekämpning[i]. Resultaten börjar nu strömma in och en spännande uppgift ligger framför oss: att pussla samman informationen och skapa en större bild av tilliten till medier under Corona-krisen.
Det ska sägas att frågan om tillit till medier är ett komplicerat område. Det finns en mängd forskning på detta område, men ofta operationaliserar man tillitsbegreppet och mäter tillit på lite olika sätt. Ganska ofta är operationaliseringarna något oprecisa: vad innebär det t ex att svara på en fråga om huruvida man känner ”tillit till medier i allmänhet”? Vad är medierna ”i allmänhet”? Kan man ha förtroende för något så abstrakt? Är det för informationen man har förtroende? Eller för institutionen? Eller för den enskilde journalisten? Inte sällan undersöker man också tillit utan att ställa det i relation till mediekonsumtion eller till mediernas innehåll[ii]. Och en central men ofta obesvarad fråga är ju huruvida medietillit är någonting bra eller dåligt. Många studier tycks implicit anta att tillit till medier och information är positivt. Det är ju inte helt orimligt: utan en grundläggande tillit till att det går att få en relativt korrekt bild av verkligheten genom medierna riskeras ju en allmän relativism som kan göra det svårt att upprätthålla samhället och demokratin. Men samtidigt är misstro mot mediernas budskap och information också rationell och nödvändig: att inte blint lita på allting som publiceras torde även det vara eftersträvansvärt och medborgare med en viss medie- och källkritisk hållning är något som behövs i ett demokratiskt samhälle.
I vår studie har vi försökt hantera några av dessa problem och frågor genom att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder. En enkätundersökning med ett representativt urval av svenska befolkningen har kompletterats med en mindre dagboksstudie, där ca. 40 deltagare har fått skriva om sin medievardag och reflektera över frågan om tillit och förtroende. Dagboksstudien kommer utökas med en ny panel under hösten 2020. Enkätstudien kommer att genomföras i tre vågor och därför kan vi följa utvecklingen av tillit över tid. Denna är också i vissa delar en internationell jämförelse: samma enkätfråga har ställts i åtta europeiska länder (Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Tyskland, Storbritannien och Sverige) och det går därför att jämföra den ”unika” svenska tilliten med situationen i andra länder.
Ännu så länge har vi enbart preliminära resultat från studien, några saker kan vi dock konstatera.
I likhet med vad den tidigare forskningen visat är den allmänna tilliten i samhället hög i Sverige. Sverige har den högsta uppmätta tilliten bland samtliga åtta länder i relation till de flesta av de använda variablerna. Framförallt visar det sig att Sverige ligger högst i tillit till information som ges av olika samhällsaktörer (de nationella nyhetsmedierna, EU, sjukvården, WHO). Tilliten till regeringen är dock högre i Danmark och Nederländerna. När det gäller tilliten till information om Covid-19 från sociala medier och från familj och vänner ligger Sverige dock lägst i vår undersökning. Sverige sticker mest ut när det gäller Covid-19-relaterad information från sociala medier där endast 2% av svenskarna anger att de litar på sådan information i hög grad. Vidare är det intressant att Sveriges befolkning ligger lägst gällande tillit till information om COVID-19 från familj och vänner. I jämförelsen verkar Sveriges befolkning alltså lita mest på information som huvudsakligen baseras på vetenskaplig expertis och i mindre grad lita på regeringen samt familj och vänner och föredra information från de nationella nyhetsmedierna framför sociala medier. I början av juni anger också 55% av svenskarna att de har fullt förtroende för Folkhälsomyndigheten (bara 2.8% har inget förtroende).
För att närmare förstå tillit till nyhetsmedierna frågade vi också om olika aspekter av mediernas rapportering. 76% svarar att de litar på att medierna ger korrekt information i rapporteringen om Covid-19. Det är dock en betydligt lägre andel som har förtroende för att medierna granskar den politiska makten (59%), den ekonomiska makten (55%) och myndigheterna (64%) i relation till Covid-19, samt att de ger information om Covid-19 som är relevant för personer som är bosatta i de område där de själva bor (51%).
Tilliten är dock ojämnt fördelad, man kan tala om en polarisering i denna fråga. Ekonomisk situation och politisk orientering är de faktorer som tycks spela störst roll för huruvida man känner en generell tillit till medierna eller ej. Bland Socialdemokraternas, Liberalernas och Centerpartiets väljare är det t.ex. över 90% som svarar att de i huvudsak litar på de etablerade medierna, medan Sverigedemokraternas väljare skiljer ut sig markant: endast 47% av deras väljare har förtroende för de etablerade medierna i Sverige. Bland de med bättre ekonomisk situation är tilliten till medierna 83% medan den är 66% bland dem med sämre ekonomisk situation.
Det är också stora skillnader i tilliten till olika medier: public service (både radio och TV) har markant högre förtroende bland den svenska allmänheten än alla andra medier medan kvällstidningar och sociala medier har mycket lågt förtroende. De s.k. alternativa medierna på högerkanten, som fått mycket uppmärksamhet under senare år (t.ex. Nya tider, Nyheter Idag och Fria tider), används i väldigt låg utsträckning och förtroendet för dem är lågt, även bland dem som använder dessa medier för information om COVID-19. Mönstren i medieanvändningen följer också, ganska naturligt, tillitsmönstren: Tv-nyheter samt nyheter i public service-radio är de mest använda plattformarna för att få information om Coronakrisen.
När det gäller viktiga informationskällor om COVID-19 visar sig att i alla åtta länder är Tv det mest använda mediet, dock sticker Italien, Portugal och Frankrike ut, med mer än 80% av befolkningen som anger Tv som viktig källa för information om COVID-19. I Italien, Portugal och Nederländerna anger mer än 50% dessutom internetsökningar som en viktig informationskälla. Sverige skiljer sig från de andra länderna på så sätt att i inget annat land använder sig befolkningen i lika stor utsträckning av tidningar för att få information om COVID-19. Även kategorin ”övriga källor” anges av en mycket högre andel svenskar än i de andra länderna. Här kan vi bara spekulera om vilka andra källor svenskarna använder sig av, om det handlar om t.ex. radio som inte listas som enskild kategori, vetenskapliga publikationer eller om det rör sig om Folkhälsomyndighetens pressträffar.
Så långt skiljer sig våra resultat inte från tendenser som framkommit i andra tidigare studier kring medietillit. Men i det kvalitativa materialet, i dagböckerna, framkommer flera intressanta aspekter som inte fångas upp i enkätstudier av detta slag. Här finns mer nyanserade resonemang om vad tillit är och vad det innebär att ha tillit. Ofta tycks tilliten knuten mer till personer i medierna (journalister man litar på) eller till specifika medieorganisationer (DN, SVT osv) än till den faktiska informationen. Olika former av tillit bryts här också mot varandra, när medierna kritiskt granskar de svenska myndigheternas agerande, eller när de presenterar alternativa experter med andra ståndpunkter än de svenska myndigheternas, tycks det snarast minska förtroendet för medierna bland våra dagboksskribenter. Den höga tilliten till myndigheterna kommer i konflikt med medierna på ett sätt som framstår som lite paradoxalt. När journalisterna uppfyller sin idé om professionalitet (kritiskt granskande) och självständighet (gentemot staten) så tycks det snarast undergräva förtroendet för journalisternas professionalitet. Man kan då fråga sig vad som skulle hänt om de hade uppträtt på ett sätt som borde vara mindre förtroendeingivande (som megafoner för statsmakterna) – hade förtroendet för dem då ökat?
Två ytterligare vågor i enkätstudien ska genomföras under sensommaren och hösten. Förhoppningen är att fånga upp förändringar i medietillit över tid och i samband med utvecklingen av pandemin. Under hösten kommer vi dessutom fortsätta att undersöka frågor kring medier och tillit med en utökat dagboksstudie som fokuserar särskilt på grupper med låg medietillit för att vidare utveckla befintlig forskning[iii]. Målet är att bidra till operationaliseringar av medietillit som ger en bredare och mer nyanserad bild utifrån kvalitativt material.
[i] T.ex. projektet Medierapportering om Corona av Vetenskap och allmänhet i samarbete med Karolinska institutet och Södertörns högskola https://v-a.se/allmanhetens-attityder/corona/; Novus Coronastatus-mätningar där frågor kring förtroende för myndigheter och institutioner ingår https://novus.se/coronastatus-0420-2/; Kantar Sifos veckorapport om Allmänhetens tillit, tankar och beteende under coronakrisen som publiceras sedan veckan 11 https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar?search=corona samt Kantar Sifos COVID-Barometer.
[ii] Det problemet diskuteras t.ex. av Jesper Strömbäck et al. i en aktuell artikel https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/23808985.2020.1755338
[iii] Uppföljningsstudien finansieras av Formas akutbidrag med anledning av COVID-19 https://formas.se/arkiv/nyheter/nyheter/2020-06-03-hur-paverkar-coronapandemin-tilliten-till-medier.html