Tommy Bruhn, Lunds universitet
Det är kanske en självklarhet – även om vi ibland behöver påminnas om det – att vi anpassar hur vi uttrycker oss utifrån vem vi talar med. Att anpassa vad vi säger till flera olika typer av åhörare av olika sinnelag och uppfattningar samtidigt kan vara en mycket svår balansakt. Ur oenigheten i en grupp människor kan det uppstå en lång rad dilemman för den som försöker påverka gruppen som helhet. Dessa dilemman kan vara rotade i motsättningar mellan intressen, uppfattningar, målsättningar, attityder, vanor och identiteter: alla saker som påverkar hur människor reagerar på argument, påståenden och idéer.
Ett sätt att bemöta sådana dilemman är att uttrycka sig flertydigt. Det vill säga, att uttrycka sig på ett sätt som olika åhörare kan uppfatta på olika sätt. Det finns många ord och uttryckssätt som ger upphov till olika reaktioner bland olika människor, eller som är så pass vaga att alla kan inordna det vi säger i sin egen uppfattning. Till vardags händer det att vi kallar detta att uttrycka sig ”diplomatiskt”, att välja formuleringar som inte tydligt tar ställning i en kontrovers. Det kan låta oss säga någonting på ett sätt som får olika lyssnare att tro att vi håller med just dem, även om de tycker motsatta saker från varandra. Men det kan också vara ett sätt att undvika att uttrycka ett tydligt val mellan två alternativ, och säga någonting som håller öppet för bådadera. Den politiker som exempelvis talar sig varm för en hållbar utveckling i industrin, kan möjligen undslippa de negativa konsekvenserna som hade följt av att tydligt definiera om hen prioriterar ekonomisk, ekologisk eller social hållbarhet högst. Dilemmat, rotat i hur olika åhörare prioriterar dem, kan kanske inte lösas direkt med sådana formuleringar. Men dess konstfulla bruk kan i vissa fall bidra till att lyfta fram kommunikativa kontaktytor för konfliktlösning.
I min doktorsavhandling Delade meningar –Retorisk flertydighet och den pluralistiska publiken i politiska förnyelseprocesser (2018) undersöker jag det flertydiga uttryckets retoriska egenskaper, det vill säga hur sådana uttryck kan övertyga och påverka, och vad de kan spela för roll politiskt ledarskap. I avhandlingen visar jag hur flertydiga uttryck kan fungera som en diplomatisk medling i komplicerade situationer. Utifrån denna infallsvinkel visar jag hur Lars Werner med sitt inledningstal vid Vänsterpartiet kommunisternas 29:e kongress kunde medla i den polariserade konflikten mellan de som ville förnya partiet och de traditionalister som ville bevara delar av partiets kommunistiska identitet. Jag visar hur Werners tal var formulerat på flertydiga sätt som samtidigt erbjöd flera olika sätt att förlika sig med partiets förnyelse och att acceptera dess namnbyte. Jag undersöker också hur Fredrik Reinfeldt, i sitt tal vid Moderaternas partistämma 2005, presenterade och försvarade det sakpolitiska program som låg till grund för partiets förnyelse på sätt som kunde tolkas olika av hans publik. Som när exempelvis Fredrik Reinfeldt menade att vissa skattesänkningar skulle ”prioriteras före”andra av Nya Moderaterna. Menade han före värdemässigt, eller menade han före i tid? Vad hans publik antog att han menade är en del i hur de förstod vad de Nya Moderaterna innebar. Jag visar här hur talets formuleringar kunde låta de olika strömningarna inom Moderaterna förstå förnyelsen som att den låg i linje med just deras olika politiska mål.
Visst kan detta verka ganska så manipulativt. Från ett perspektiv som håller klarhet och frank dialog som goda ting, är flertydigt språk negativt i sig. Det fångas i idiom som ”att tala med kluven tunga”. Att undersöka hur människor uttrycker sig inför en publik sammansatt av många olika människor, så sätt som ska passa dem alla, kan helt klart avslöja fall av manipulation för egen vinning. Att tala om sitt hållbarhetsarbete kan vara ett sätt att avväpna kritiker, och om det visar sig att vi i handling enbart prioriterar en hållbarhetsaspekt kan vi med rätta kritiseras för ett manipulativt beteende.
Men det kan också göra oss uppmärksamma på vad som kan vara ett genuint demokratiskt ledarskap. Diplomatiska, flertydiga formuleringar kan nämligen också vittna om hänsyn. Det är att ta en pluralistisk sammansättning av sin publik på allvar, och erkänna att olikheterna mellan människor är relevanta för helheten. Genom att bjuda in till ett hållbarhetsarbete, kan den skicklige bjuda in såväl miljörörelse som näringsliv och sociala organisationer till ett språkspel de alla kan delta i, och överbrygga motsättningar som omöjliggör dialog. I avhandlingen visar jag hur både Werner och Reinfeldt talade i rollen som ledare för helasina partier. Visst uttryckte de en vilja och politiska mål, men de gjorde det på sätt som erkände de delade meningar som rådde inom deras partier. Werners retoriska flertydighet var formulerad för att fostra förbättrade relationer mellan förnyare och traditionalister, för att de skulle fylla olika funktioner i den partiförnyelse som fick namnet Vänsterpartiet på kongressen 1990. Reinfeldts retoriska flertydighet var formulerad på sätt som kunde motivera de olika strömningarna inom partiet att delta i de Nya Moderaterna.
När vi upptäcker flertydiga formuleringar så bör vi alltså reflektera över vilka olika människor som uttrycket vänder sig till. Det kan avslöja hur uttrycket är anpassat till motsättningar mellan intressen, uppfattningar, målsättningar, attityder, vanor och identiteter bland mottagarna, och de praktiska utfall som uttrycket kan möjliggöra. Det kan göra oss uppmärksamma på hur kommunikation fungerar i ett pluralistiskt samhälle. Det kan visa oss hänsynstaganden i retorisk kommunikation, i alla betydelser av ordet hänsyn.
Tommy Bruhn är doktor i retorik. Han är verksam vid institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet.