University of Amsterdam framträder som en rörig mångfald med diffusa gränser och många broarna. Där tillbringar jag några månader som gästforskare vid institutionen för Media Studies. Amsterdam är klart mindre än Stockholm och transporterna är praktiska och billiga, med täta spårvagnsturer och bekväm cykling, så tillvaron är bekväm.

Humanistiska fakulteten har 8 institutioner, däribland mediestudier. En speciell resurs är Amsterdam School for Cultural Analysis (ASCA), som stärker komparativa och tvärvetenskapliga kulturstudier genom samverkan, teori- och metodutveckling samt länkar till kultur- och samhällsdebatt. Där medverkar drygt 110 forskare och 120 doktorander i film- och medievetenskap, visuell kultur, litteratur-, teater- och musikvetenskap, filosofi och religionsvetenskap.

Media Studies har mer än 120 anställda och 1200 studenter. Där ryms även TV-studier, nya medier, journalistik, informationskunskap och arkivkunskap, ett masterprogram om ”the moving image” samt två kandidatprogram med kultur- respektive informationsvinkling. De centralt belägna kontoren har högt i tak och oftast flera skrivbord och arbetsplatser i varje. Eftersom institutionen ligger mitt i centrum finns massor av serveringar, även om priserna och trängseln avskräcker. Vid 19-tiden manar en högtalarröst alla att packa ihop och gå hem, innan alla dörrar och grindar låses.

ASCA:s seminarieserier (primärt för doktorander) är inte ämnesbundna utan tematiska. Theory Seminar ägnar sig i år åt materialitetsfrågor. Cross Media Seminar har temat ”Transparency/opacity”. Seminariet om film och filosofi har övervakning på menyn. Därtill finns serier om staden, filosofi och offentliga skandaler samt handikapp. Läsgrupper ägnar sig bl.a. åt opera, neuroestetik, Deleuze, ljudstudier och nymaterialism i bildkonst. Därtill kommer ASCA-konferenserna om smakpolitik, globala kulturer, klasser, audiovisuella metoder, digitala medier, Adorno, djur, stadsgator, berättande och celebritet.

ASCA ruckar på ämnesgränserna, men även inom medieämnet finns stor spännvidd, från digitala metoder till postkoloniala diskurser. I och för sig är min hemmainstitution vid Södertörns högskola också bred och med starka humanistiska inslag, delvis tack vare utbytet inom ”kritisk kulturteori”. Men ändå tycks MKV-ramverket mer uppluckrat i Amsterdam än för det mesta i Sverige och Norden. Vi borde också oftare våga oss utanför boxarna och pröva oväntade samarbeten kring utmanande teman!